Norge beskrivs ofta som ett land i energiomställning, där vindkraft och nya tekniker lyfts fram som framtidslösningar. En närmare granskning av de största energiprojekten visar dock en mer sammansatt bild. Trots uppmärksammade satsningar på vindkraft, vätgas och koldioxidlagring är det fortsatt olje- och gasprojekten som dominerar både produktion och ekonomiskt värde.
Det största förnybara projektet som ofta nämns är vindkraftskomplexet Fosen Vind. Samtidigt pågår omfattande investeringar i nya och befintliga olje- och gasfält, som även fortsättningsvis utgör ryggraden i Norges energisystem och exportintäkter.
Projektet som fördubblade Norges totala vindkraftskapacitet
Fosen Vind är Norges största vindkraftssatsning och ett av Europas största landbaserade vindkraftsprojekt. Anläggningen består av sex vindkraftparker med en sammanlagd installerad effekt på cirka 1 gigawatt. Projektet har mer än fördubblat Norges totala vindkraftskapacitet och används ofta som exempel på landets satsning på förnybar elproduktion.
Samtidigt har projektet varit omstritt. Konflikter med rennäringen och rättsprocesser har visat på de sociala och juridiska problem som storskalig landbaserad vindkraft kan medföra. Trots detta används Fosen Vind ofta som argument för att Norge snabbt bygger ut sin vindkraft, även om vindens bidrag till den totala energimixen fortfarande är begränsat jämfört med vattenkraft och fossila bränslen.
Även flytande havsbaserad vindkraft lyfts fram genom Hywind Tampen, världens hittills största flytande vindkraftspark. Projektet levererar el direkt till olje- och gasplattformar i Nordsjön, vilket minskar deras direkta utsläpp men samtidigt knyter vindkraften tätt till fortsatt fossil produktion.
Olja och gas fortsätter dominera
Trots fokus på förnybart är det olje- och gasprojekten som fortsatt präglar Norges energilandskap. Ett av de mest betydelsefulla är Johan Sverdrup-fältet, ett av de största och mest lönsamma oljeprojekten på norsk kontinentalsockel. Fältet, som drivs av Equinor, har lyfts fram för sina relativt låga utsläpp per producerad enhet, men står samtidigt för mycket stora volymer fossil energi till den europeiska marknaden.
Även Snorre-fältet är en viktig del av Norges olje- och gasproduktion och bidrar till energiförsörjningen i Europa. Dessa projekt visar tydligt att Norge, trots retorik om omställning, fortsätter att prioritera storskalig fossil energiproduktion.
Parallellt utvecklas Snøhvit Future, ett projekt som syftar till att minska utsläppen från gasproduktionen i Barents hav och samtidigt säkra långsiktig leverans av naturgas till Europa. Projektet illustrerar hur klimatåtgärder i praktiken ofta används för att förlänga livslängden på befintliga fossila system.
Nya tekniker men begränsad systemförändring
Utöver vindkraft och olja investerar Norge i koldioxidavskiljning och lagring genom projektet Northern Lights, som nu byggs ut för att ta emot större mängder koldioxid från industriella utsläpp i Europa. Projektet ses som centralt i Norges klimatstrategi men är fortfarande beroende av statligt stöd och långsiktiga avtal.
Inom vattenkraft utvecklar Norsk Hydro ett stort pumpkraftsprojekt vid Illvatn. Det är bolagets största satsning på området på flera decennier och är främst avsett för industriellt bruk snarare än för att stärka det offentliga elsystemet.
Samtidigt pågår projekt inom grön vätgas och elektrobränslen. Yara utvecklar vad som beskrivs som Europas största anläggning för grön vätgas, medan Norsk e-Fuel planerar produktion av elektrobränslen. Projekten befinner sig dock i ett tidigt skede och deras faktiska betydelse för energisystemet återstår att se.
Sammantaget visar Norges största energiprojekt att landet befinner sig i ett spänningsfält mellan nya tekniker och en fortsatt stark fossil bas. Vindkraft och nya lösningar växer, men olja och gas fortsätter att dominera både investeringar och energipolitik.
Källa: Fosen Vind, Sammanställning baserad på öppna uppgifter om norska energiprojekt och bolagsinformation.
