”Rättssäkerhet måste gälla även vindkraft”

Under den senaste tiden har det i media förekommit uttalanden om att ett slopat veto mot vindkraftsetableringar skulle urholka det kommunala självstyret och att en förändring av lagstiftningen skulle innebära ett avskaffande av det kommunala planmonopolet. Dessa påståenden stämmer inte. Vindkraftsbranschen har länge påpekat problemet med det nya regelverk som kräver att kommunerna aktivt måste tillstyrka nya vindkraftsprojekt.  I praktiken skapade den nya regeln ett veto mot vindkraft – trots att det inte fanns en sådan intention från lagstiftaren.  Det stora problemet är emellertid bristen på förutsägbarhet och att vetot inte omgärdas av de rättsäkerhetsprinciper som gäller vid annan myndighetsutövning.Det kommunala planmonopolet innebär enligt plan- och bygglagen att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Vindkraftsbranschen ifrågasätter inte den rätten. Kommunernas kan genom sina planer styra i vilka områden vindkraft ska få byggas och också skapa vindkraftsfria zoner. I praktiken ger planmonopolet redan kommunerna möjlighet att hindra vindkraftsetableringar i områden som man finner olämpliga.Svensk Vindenergi anser att kommunerna ska ha en tung och viktig roll när ny vindkraft ska byggas. Däremot bör lagstiftningen ändras så att prövningen följer gängse rättssäkerhetsprinciper så att en vindkraftsprojektör redan från början har en rimlig möjlighet att förutse om projekten kommer att godkännas eller inte. Problemet med dagens prövning är att den inte sker enligt de principer som gäller för andra typer av tillståndsprövningar. Användandet av det kommunala vetot utgår inte från rättspraxis och framtagna rekommendationer. Detta är inte förenligt med principerna om saklighet och objektivitet som annars är centrala vid myndighetsutövning.Kommunernas ställningstagande går inte att överklaga och besluten behöver inte heller motiveras. En kommun kan också välja att inte yttra sig alls, vilket i praktiken innebär att vindkraftsprojektet blockeras. Det är till och med så att en del kommuner säger sig kunna ta upp ärendet – mot ekonomisk ersättning. I en rättsstat är det förstås fullkomligt oacceptabelt att kräva en ekonomisk motkompensation för att fatta ett beslut i en viss riktning. När Andreas Carlgren våren 2009 deklarerade en reformerad tillståndsprocess med orden ”nu tar vi bort bromsklossarna i handläggningen” jublade vindkraftsbranschen. Det verkliga utfallet har däremot blivit precis tvärtom.  Minst 380 vindkraftverk har stoppats och 750 är i riskzonen. Detta motsvarar 7,5 TWh vindkraftsel, vilket är mer än dubbelt så mycket som den vindkraftsel som producerades under 2010. Vindkraften behövs för att Sverige ska nå det förnybarhetsmål som vi, liksom övriga EU-länder, förbundit oss att uppnå. En konsekvens av vetot är att vindkraften riskerar att förpassas till platser med sämre vindlägen. I förlängningen innebär detta högre kostnader som i slutändan drabbar elkonsumenterna.Eric Birksten, Svensk Vindenergi