Lena Ek uttalar sig om utsläppsrätter

Foto: Johan Ödmann/Regeringskansliet

Utsläppshandel är ett komplicerat och mångbottnat system. Just därför är det enkelt att använda i en politisk diskussion - inte särskilt många utanför klimat- och miljöpolitiskt initierade kretsar har insikt i hur handeln villkoras och bedrivs.

När den andra handelsperioden av EU:s utsläppshandelssystem (ETS) inleddes 2008 skapade man ett tak för utsläppen för EU:s tunga industri. Inom detta tak får företagen handla sinsemellan så att industrier som gjort stora utsläppsminskningar kan tjäna pengar på att sälja överskottet till de som släpper ut för mycket. I början fick företagen utsläppsrätter gratis, men gradvis infördes en ordning där de fick köpa utsläppsrätter som auktionerades ut av medlemsstaterna. För att inte skapa en skevhet i handeln där gamla företag fått gratisrätter och nya tvingades köpa dem på marknaden, upprättades så kallade New Entrants Reserves (NER) som en reservpott för nya verksamheter. För Sverige innebar detta att en mindre del av de 110 miljoner utsläppsrätter man hade, sattes åt sidan för gratis utdelning till nya verksamheter.

När handelsperioden var slut 2012 hade inte hela reserven använts - 1,3 miljoner utsläppsrätter återstod. Eftersom dessa ingick i det utrymme som industrin blivit lovad när medlemsländerna antog klimatpaketet 2008, och eftersom de dragits undan från den kvot som skulle delas ut, valde regeringen att återföra dem till marknaden.

Låt mig ändå vara tydlig: de reservrätter regeringen avyttrade har inte lett till ökade utsläpp. De är en del i de utsläpp som EU bestämt är tillåtna fram till 2020 för att EU:s klimatmål ska vara uppfyllda. Skillnaden för utsläppsrätterna i NER var att Sverige hade utrymme under EU-lagstiftningen att låta dem förfalla, något som Riksrevisionen mycket riktigt påpekat. Men här går en skiljelinje mellan de som tror på marknadsmekanismer i klimatpolitiken och de som inte gör det. Det är en förutsättning för all fungerande handel att beslut fattas transparent och med framförhållning - ETS är inget undantag. Därför har också de flesta länder som haft något kvar i sin reserv återfört NER:s till marknaden - däribland Storbritannien, Norge, Belgien, Tyskland, Holland och Tjeckien.

Utsläppsminskningarna går inte tillräckligt fort och man måste vända varje sten för att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar. Vad debatten, om något, visar är att ETS behöver reformer. Överskottet på cirka 2000 miljoner utsläppsrätter har lett till att priset fallit till så låga nivåer att investeringar i kol och annan fossil energi åter är lönsamma (även om denna handel på längre sikt kommer att tryckas ut från marknaden i takt med att utsläppstaket sänks).

Regeringen arbetar hårt för att åstadkomma en förändring som återupprättar förtroendet för handelssystemet och bidrar till att priset bättre motsvarar klimatförändringarnas kostnader. I det perspektivet är det långt viktigare med demokratiska beslut om minskningar i miljardklassen än spelad indignation över 1,3 miljoner sålda reservrätter.