Undanröjning av radarhinder problem för finsk vindkraft

Foto: Vattenfal

Undanröjningen av radarhinder för vindkraftsbyggandet i Kymmenedalen genom att det inrättas kompensationsområden för vindkraft visar sig vara en så dyr lösning att den inte är lönsam för vindkraftsbolagen.

Frågan har utretts av arbets- och näringsministeriet i samarbete med försvarsministeriet och Försvarsmakten.  Målet var att utreda huruvida det skulle vara möjligt att inrätta ett kompensationsområde för vindkraft i Kymmenedalen i likhet med det område som finns vid Bottenviken. Kompensationslösningen betyder att det inte föreligger några hinder för byggandet av vindkraft från försvarsmaktens sida efter det att nivån på territorialövervakningen säkerställts med hjälp av extra radaranläggningar eller sensorer.

– Situationen är mycket beklaglig ur vindkraftsfrämjandets synvinkel och med tanke på de bolag som bygger vindkraftverk. De slutsatser som dragits baserar sig dock på en noggrann och opartisk beredning av frågan, som resulterat i ovan nämnda oemotsägliga ekonomiska fakta, säger näringsminister Jan Vapaavuori beklagande.

Enligt den lag som trädde i kraft i juli 2013 kan sådana hinder som vindkraftsbyggandet medför för radaranläggningar undanröjas genom att man inrättar kompensationsområden. Det första kompensationsområdet inrättades vid Bottenviken. Det handlar om ett cirka 2 425 kvadratkilometer stort område som inbegriper Karlö, Lumijoki, Brahestads, Siikajoki och Pyhäjoki kommuner. Det finns redan ganska långt gångna planer på att bygga över160 vindturbiner på området. Enligt beräkningar kommer där senare att byggas ytterligare flera hundra nya kraftverk.

Priset på kompensationslösningen vid Bottenviken var 18,5 miljoner euro. Beloppet ska samlas in från vindkraftsproducenter i form av en turbinavgift, som är 50 000 euro per turbin. Det råder en fast övertygelse om att man på detta sätt kan samla in så mycket pengar från de aktuella och kommande vindkraftsbyggarna att kostnaderna för anskaffning av en extra radaranläggning kan täckas i deras helhet.

Inom det område i Kymmenedalen som var föremål för utredning skulle det enligt aktuella planer byggas cirka 250 vindkraftverk. Försvarsmakten lät VTT göra konsekvensberäkningar av dem. På basis av dem kan cirka 40 av de planerade vindkraftverken inom området omedelbart ges klartecken för byggande utan någon kompensationslösning. Å andra sidan har det i Kymmenedalen planerats cirka 140 vindkraftverk vars radarstörningar inte kan minskas tekniskt. På basis av de aktuella utredningarna motsätter sig försvarsmakten byggandet av dessa vindkraftverk.

Genom kompensationslösningen skulle sex skilda områden i Kotka och Fredrikshamn i princip kunna frigöras för vindkraftsbyggande. Den sammanlagda arealen för dessa uppgår till 107,5 kvadratkilometer. Det finns planer på att bygga 69 vindkraftverk på områdena. Utöver dem finns det dessutom redan 12 vindkraftverk i drift på området. Med tanke på de befintliga kraftverken spelar det inte någon roll huruvida ett kompensationsområde inrättas eller inte.

Kompensationslösningens kostnadskalkyl uppgår till sammanlagt 32,5 miljoner euro.  Priset inkluderar anskaffning, installation och underhåll av en extra radaranläggning och separata sensorer. Med hjälp av dessa kunde territorialövervakningens prestationsförmåga i Kymmenedalen kvarhållas på den nuvarande nivån också efter det att vindkraftverken byggts.

Totalt sett har betydligt färre vindkraftverk planerats bli byggda på det kompensationsområde som föreslagits i Kymmenedalen jämfört med kompensationsområdet vid Bottenviken. Möjligheterna till framtida byggande är också mindre redan av den orsaken att kompensationsområdet är drygt 20 gånger mindre till sin areal än området vid Bottenviken. Då kostnaderna dessutom skulle bli betydligt högre än inom området vid Bottenviken, skulle den turbinspecifika avgiften i Kymmenedalen stiga till hundratusentals euro. Detta gör att det i praktiken blir omöjligt att få projekten att bli lönsamma.