Omställningen till förnybar el inom Europa är en förutsättning för att kunna fasa ut el från fossileldade kraftverk och därigenom reducera koldioxidutsläppen. Att minska beroendet av elimport är ett annat viktigt mål.
– Men politikerna måste blicka bortom år 2020, hävdar Arne Lorenzen, vd för Nordisk Vindkraft. Det är viktigt även för investerarna, inte minst pensionsfonderna.
– Om alla EU-länder ska kunna nå progressiva målsättningar för förnybar energi måste politikerna redan nu lägga fast en plan med specifika och etappvisa mål för förnybar energianvändning och klimatmål fram till år 2050, säger Arne Lorenzen.
I Tyskland ska 80 procent av all el vara förnybar senast år 2050. Sverige och Danmark har också kommit långt när det gäller energiomställningen.
– De är därför väl skickade att på EU-nivå driva frågan om grön el och få politikerna där att inse vikten av specifika och ambitiösa mål för förnybar energi och klimat för tiden efter 2020, menar Arne Lorenzen. Han framhåller också sitt och Nordisk Vindkrafts engagemang för denna fråga som han driver både nationellt och på EU-nivå.
Långsiktighet ett måste
Sverige är attraktivt för utländska vindkraftinvesterare, tack vare politisk stabilitet i systemen och sunda statsfinanser. Men för att trygga den framtida kapitalförsörjningen krävs långsiktiga och trygga spelregler.
– Det är särskilt viktigt eftersom en stor del av det utländska kapital som investeras i svensk vindkraft kommer från internationella pensionsfonder, säger Arne Lorenzen. Vår erfarenhet visar att det är stora belopp som kan komma att investeras. Förhoppningsvis kommer även svenska pensionsfonder att våga satsa mer kapital om vi får konkreta spelregler framgent. Det långa tidsperspektivet förutsätter en samsyn över blockgränserna när det gäller omställningen till förnybar el.
Dubbla intäktskällor
Den som investerar i förnybar el i Sverige får två intäktskällor.
– Pengarna kommer försäljningen av el och elcertifikat, berättar Arne Lorenzen. Elcertifikatsystemet, där även Norge ingår, är ett marknadsbaserat handelssystem som ska bidra till ytterligare årlig 26,4 terawattimmar förnybar el år 2020. Elbolagen kan antingen själva producera el eller köpa certifikat på marknaden. Ju större andel som måste vara förnybar, desto attraktivare blir priset på certifikatet för investerarna.
Tariffsystem i Tyskland
Både certifikaten och det underliggande elpriset innebär en marknadsrisk.
– I Tyskland har man istället valt ett så kallat tariffsystem, säger Arne Lorenzen. Där har man i lag lagt fast de kriterier som styr priset på förnybar el. Producenten slipper då marknadsrisken och vet vad varje kilowattimme inbringar. Den förnybara elen prioriteras och kommer först ut på nätet. Producenten slipper då även volymrisken. Det gemensamma certifikatsystemet i Sverige och Norge innebär en marknadsmekanism och därmed också en prisrisk för investerarna. En viktig förutsättning för hantering av riskerna är tydliga och långsiktiga mål för förnybar energi ett brett politiskt stöd och tydliga målsättningar i god tid.
