Vindkraften är etablerad i Sverige, men regelverket rörande detta är inte problemfritt. Det finns inga besiktningskrav av vindkraftverk och 2009 infördes en ny omdiskuterad nätkoncessionsform. Nordisk Energi och Advokatfirman Åberg & Co diskuterar olika problem som rör vindkraften i dagsläget. Regeringen planerar att tjugodubbla elproduktionen från vindkraft fram till 2020. Reglerna kring uppförandet av vindkraft och hanteringen av näten är under ständig diskussion.
Senaste decenniet har det funnits en trend i Sverige att köpa vindkraftsandelar genom att gå med i så kallade vindkraftskooperativ. Kooperativen har varit ett enkelt sätt att investera i vindkraft. Under 2009 infördes en nyskatt, uttagningsbeskattning, på andelsel som är billigare än den som köps via elbörsen Noordpool. Skatten har fått mycket kritik hos andelsägarna.
Mikael Stene på Fortum berättar att det främsta juridiska problemet har varit vid nätanslutningen.–När det byggs ett vindkraftverk så står ofta en ekonomisk förening bakom. När nätbolaget måste ansluta uppstår det ofta frågor, dels hur anslutningen ska gå till och dels om det är beskattningsbart.I takt med att vindkraften byggs ut har fråganom hur produktionsnätet rättsligt ska hanteras rönt allt större intresse. Enligt ellagen får en starkströmsledning inte byggas eller användas utan nätkoncession, men koncessionen innebär en rad skyldigheter som är dåligt anpassade för en produktionsanläggning. Bland annat är innehavaren av nätkoncessionen skyldig att ansluta andras anläggningar till ledningen eller ledningsnätet, samt att överföra el för deras räkning. Att erhålla koncession innebär också en administrativ hantering som tar tid och kostar pengar.
Nya regler kring elnätenRegeringen har i ett försök att påskynda övergången till förnyelsebara energikällor genomfört en rad olika åtgärder. Tidigare har alla nät behövt ha en koncessionehavare, men 2009 antogs en ny bestämmelse i den frågan. Förordningen (2007:215) antogs, vilken tillåter undantag från kravet på nätkoncession för interna nät som förbinder två eller flera vindkraftverk. Dessa får byggas och användas utan koncession (så kallade IKN-nät).
Bestämmelsen har dock begränsningar. Den avser endast det interna i en vindkraftpark och omfattar alltså inte själva anslutningen till det allmänna nätet (om anslutningsledningen är längre än 4-6 gånger vindkraftverksrotors diameter). Dessutom ska det interna nätet ägas av en producent inom parken. Dessa begränsningar skapar ett antal oönskade effekter.
Eftersom undantaget från koncessionsplikten i princip bara omfattar det interna nätet ivindkraftparker så tvingas vindkraftsproducenter att också söka koncession för överföringsledningen - även om nätet inom vindkraftparken är koncessionsfritt. Dessutom får inte en koncessionshavare bedriva någon egen elproduktion, vilket medför att överföringsledningen måste ägas av ett särskilt nätbolag. Förhållandet kan medföra, tvärtemot intentionerna med författningsändringen, att vindkraftproducenter väljer att samla hela elnätet i ett särskilt nätbolag som söker koncession för både nätet inom vindkraftparken och överföringsledningen.
Om vindkraftverken inom en park har olika ägare har dessa ett intresse av att tillsammans kunna kontrollera och äga elnätet inom parken. Detta kan enkelt ske genom ett samägt nätbolag, som äger och driftar ledningarna. Eftersom ett koncessionsfritt nät ska ägas av en producent inom parken, måste i sådant fall koncession erhållas.
Den rättsliga hanteringen av elnät för vindkraft har varit föremål för flera statliga utredningar, som med undantag för den nya förordningen inte har resulterat i konkreta förändringar.
Tänkbara lösningar för att underlätta för utbyggnaden av förnybar energi kan vara att utvidga IKN-begreppet så att det omfattar både det interna nätet samt anslutningsledningen, eller att införa en särskild koncessionsform för internt nät och anslutningsledningen (produktionsnät).
Rope Access underhåller på svåråtkomliga platser Det finns inga egentliga regler eller bestämmelser vad gäller underhåll av vindkraftverk i Sverige. Det är vanligt att nya vindkraftägare har underhållsavtal med vindkraftsleverantören. Det primära intresset för service och underhåll drivs av att man vill minimera driftstopp och kostsamma skador; ett vindkraftverket ska prestera så bra som möjligt.
Jamshid Lodhi arbetar på Rope Access, som använder sig av repteknik för att utföra utanpåliggandeunderhåll av vindkraftverk. Mindre vindkraftverk kan man emellanåt nå från mobila kranar när vägar finns att färdas på. Men trenden går mot att man bygger allt högre och högre vindkraftverk på platser med dålig infrastruktur. Reptekniken är flexibel och tillåter underhåll ialla olika sorters miljöer.– Industriellt reparbete, eller Rope Access på engelska, är en arbetsmetod som möjliggör säkert arbete på höga höjder och svåråtkomliga platser, säger Jamshid Lodhi. Den första industriella användningen av reparbete uppkompå oljeplattformarna i Nordsjön. Innovativa arbetare ifrågasatte logiken i att bygga ställningar för att utföra arbeten på svåråtkomliga platser.
Lösningen blev att i stället ta sig till platserna med hjälp av rep. Industrial Rope Access Trade Association, IRATA, grundades då för att säkerhetsställa en nödvändig behörighet. Rope Access är Sveriges enda IRATA-företag och under de 20 år som IRATA har funnits har inte ett enda arbetsrelaterat dödsfall skett inom organisationen.–Vi gör de farligaste jobben man kan tänka sig; alldeles ovanför vattenytan vid Arktis, eller ute vid en oljeborrplattform, säger Jamshid Lodhi.
