Dålig dialog och en underutvecklad förståelse för hur rätten fungerar i praktiken leder till rättsosäkerhet, styrningsproblem och oförutsägbarhet. Det visar ny forskning vid BTH, Blekinge Tekniska Högskola, där både vindkraftens utveckling och den svenska utbyggnaden av 3G-infrastruktur har studerats.
Stefan Larsson har för sin avhandling samlat in och gått igenom en stor mängd bygglov för 3G-master samt ett urval av miljötillstånd för vindkraft som överklagats. Han har även gjort intervjuer med nyckelaktörer samt tittat på lagstiftningsförändringar. Han har funnit att:
Det sker en rättsligt retorisk tillvänjning vid överklagandeärenden, vilket bland annat ger att de överklagade försöker anpassa sin argumentation efter vad de tror ska fungera i den rättsliga processen snarare än vad som är skäl för överklagande.
Expertkunskapen övertrumfar lekmannakunskapen, exempelvis i termer av att expertmyndigheter kan döma ut folks oro som irrelevant.
De olika samhällsnivåerna interagerar och informerar varandra dåligt i planering och implementering av 3G-infrastruktur och vindkraft, som är beroende av tusentals tillståndsbeslut, vilket leder till alltför sena insikter i varför implementeringarna inte går som det var tänkt på nationell nivå.
Att förståelsen för rättens roll kunde förbättras inom infrastrukturplanering av typen 3G och vindkraft märks bland annat i hur appellerna för ”effektivisering” tagit sig uttryck i förändringarna av vindkraftens reglering. Det visar även på en bristande utvärdering och förståelse för vad nationell policy för 3G och vindkraft betyder på lokal nivå när den ska genomföras. Resultatet blir rättsosäkerhet på nationell nivå och högre oförutsägbarhet på lokal nivå.
Som ett resultat av forskningen ger Stefan Larsson förslag på hur rättsliga utredningar med högre sannolikhet kunde leda till mer välförankrad lagstiftning, som därmed bättre kan uppfylla sina syften. Han för även fram legitimitet och förutsägbarhet som två nyckelaspekter för en fungerande och styrbar infrastrukturetablering.
Interaktionen mellan de administrativa nivåerna behöver förbättras för att en nationell policy ska kunna förverkligas genom den lokala implementeringen och planeringen. Idag finns en nationell policy som skrivits utan att man undersökt vad som krävs av de lägre nivåerna, till exempel av kommunerna.
