Ett antal kommunala energibolag, lantbrukare, privatpersoner och ett fåtal industribolag ökar sitt ägande i vindkraft medan Vattenfall och kraftbolagen minskar sitt ägande. Det framkommer i en ny lic-avhandling som kartlagt vem som äger de 2385 vindkraftverk som finns i Sverige.
Regeringen har bestämt att elen från vindkraft ska kunna fyrdubblas till år 2020. – Resultaten förvånar. Vattenfall har ju i uppdrag av regeringen att bygga ut förnybar energi, säger Tore Wizelius, industridoktorand i miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola. Också kraftbolagens vindkraftsägande minskar från 22 procent år 2007 till 11 procent år 2012. Vattenfall äger fyra procent. Trots detta har vindkraftverken blivit fler och producerar idag 7 terrawattimmar varje år, vilket är drygt fem procent av den totala elkonsumtionen i Sverige. År 2009 var siffran 3 TWh. I stället är det andra grupper som ökat sitt ägande; oberoende vindkraftbolag, vindkraftskooperativ, ett antal kommunala energibolag, lantbrukare och andra privatpersoner. Även industribolag såsom SCA och det norska statliga kraftbolaget Statkraft satsar på vindkraft. Flera av småägare har dock inte fått ekonomin att gå runt. – De har satsat sina pengar på att förverkliga riksdagens ambition att ställa om till ett förnybart energisystem, men när priset på el och certifikat sjunkit till en mycket låg nivå har många förlorat pengar, säger Tore Wizelius. Enligt Tore Wizelius är lösningen att staten återinför en miniminivå på elcertifikatets värde. Ett sådant fanns när certifikatsystemet infördes år 2003, men togs bort efter några år. – Utan ett garanterat minimipris kommer de som hittills stått för utbyggnaden inte fortsätta med nya investeringar, säger Tore Wizelius. Om staten får ordning på det ekonomiska stödsystemet, så tror Tore Wizelius att ett brett ägandet trots allt är vägen att gå. Så är det i Danmark och Tyskland där vindkraften är välutbyggd. Ägande på gräsrotsnivå är också bra för det folkliga engagemanget, menar han. – Vindkraft är ett intressant exempel på hur ägandet av elproduktion kan spridas till lokala ägare så att de eventuella vinsterna stannar kvar i de områden där elen produceras.
