Finland, som nyligen slagit nya produktionsrekord för vindkraftverk, upplevde nyligen en ovanlig situation då en rad vindkraftsanläggningar inte producerade någon el under dagen, utan faktiskt förbrukade el.
Under en period behövde vindparkerna elektricitet från andra producenter, upp till 25 megawatt. Detta unika fenomen kunde observeras i realtid på Fingrids webbsida för elsystemets tillstånd, som visar produktionen från olika energikällor i Finland.
Annorlunda situation
Under morgontimmarna nyligen visade det sig att över 1 600 vindanläggningar med en kapacitet på rekordhöga 7 000 megawatt inte producerade någon el alls utan faktiskt förbrukade el. Nyligen låg vindenergiproduktionen på 25 megawatt i minus.
Enligt Aino Summanen, expert på Fingrid, är detta något av ett rekord, även om sådana händelser inte formellt registreras. Situationen var betydligt annorlunda jämfört med mitten av mars då vindkraften producerade elektricitet på över 6 000 megawatt.
Några gånger om året
Det negativa produktionssaldot beror på att det inte blåser tillräckligt för att ens täcka anläggningarnas egna låga elbehov. Vindkraftsverk behöver lite el för att hålla igång lampor, hissar och andra hjälpanordningar.
Denna typ av situation inträffar några gånger om året, men det som gör detta tillfälle exceptionellt är mängden extern el som behövs på grund av det rekordhöga antalet vindparker.
När anläggningarna inte producerar el påverkar det elpriset på marknaden. I den nordiska elbörsen Nord Pool bestämdes dagens elpris utifrån den låga tillgången på vindkraft.
Sjönk under kvällen
Den nödvändiga elen producerades nyligen under en förmiddag genom vatten- och kärnkraft, samt genom import från Sverige och Estland. Situationen förväntades bli bättre när vinden åter tog fart, vilket redan beaktades i elpriserna som sjönk sedan markant under kvällen.
Fallet med Finlands vindparker visar på den komplexa balansen mellan olika energikällor och behovet av diversifiering i energiproduktionen för att säkerställa stabilitet och tillförlitlighet i elnätet.
Källa: Tidningen Maaseudun Tulevaisuus /Landsbygdens Framtid