En färsk rapport nämner markbrist som en potentiell utmaning för den gröna omställningen

Nödvändigt avstånd till t.ex. grannarna varierar från land till land. Och som ett resultat kan vissa medlemsländer ha svårt att tilldela lämpliga platser för vindturbiner. Foto: VOESTALPINE

Solceller och vindkraftverk bör få ta mer plats om EU ska nå sina mål för förnybar energi. Men utmaningarna ökar.

Under åren mellan 2023 och 2030 behöver totalt 700 gigawatt förnybar energikapacitet rullas ut om EU ska nå sin RePowerEU-plan på 1263 gigawatt förnybar kapacitet.

 Det sätter följaktligen press på accelerationen av förnybara anbud på land, men det kräver också tillräckligt med areal för att starta produktion, avslutar McKinsey & Company i en ny rapport.

Extra kapacitet

- Med REPowerEU-mål på 600 gigawatt installerad solcellskapacitet och 500 gigawatt vindkapacitet till 2030, kommer mer än 90 procent av den extra kapaciteten att behöva försörjas med vind och sol - som båda kräver stora områden med beboelig mark, säger rapporten.

Rapporten fortsätter med att beskriva hur det har blivit svårare att få attraktiv landmassa för förnybara energiprojekt.

- Utöver markens tekniska lämplighet, som är en hård begränsande faktor, är en betydande mängd mark i Europa otillgänglig för utveckling på grund av strikta regler. Och den mark som förblir tillgänglig är ofta väl lämpad för – och måste därför konkurrera med – andra samhälleliga eller miljömässiga mål, såsom jordbruk och bevarande av biologisk mångfald, står det i rapporten.

Minskad potential

Förutom lagliga och regulatoriska hinder vid installation av solceller och vindkraft på land måste platser också vara lämpliga för dessa ändamål.

Således minskar potentialen markant om någon given plats inte ger de rätta väderförhållandena.

Och detta kan innebära några stora utmaningar för länder som förväntas bygga ut stora mängder förnybar energikapacitet under de kommande åren.

-Till exempel, i Frankrike, Tyskland och Italien, där ungefär 50 procent av EU:s anläggningar för förnybara energikällor förväntas, skulle uppfyllandet av kapacitetsmålen för 2040 förnybara energikällor kräva ytterligare 23 000 till 35 000 kvadratkilometer mark – en yta motsvarande Belgiens totala yta, skriver McKinsey i rapporten.

Produktion av biomassa

Att använda mark för utveckling av förnybar energi kan dessutom konkurrera med att använda mark för produktion av livsmedel och biomassa för biogen CO2, som är avsett att spela en stor roll i e-bränsleproduktion.

Minimiavstånd är ett nyckelproblem

Utöver hänsyn till att stora delar av tillgänglig landmassa ska användas för andra ändamål än vindkraftverk och solcellsanläggningar, uppstår en annan utmaning.

Avståndsregler viktiga

- Sådana regler fastställs ofta på regional nivå, vilket innebär att regulatorisk mark för RES-utveckling kan variera kraftigt även inom länder. Detta kan också skapa interregionala spänningar. I Tyskland, till exempel, varierar reglerna om avstånd från bosättningar och infrastruktur för landbaserad vind från stat till stat, och cirka 60 procent av landets lämpliga mark räknas bort med hänsyn till dessa regler, skriver McKinsey.

Bristvara

För att kunna säkerställa att accelerationen av förnybar energi fortsätter, pekar rapporterna ut några rekommendationer som aktieägare i branschen kan ta hänsyn till under de kommande åren, eftersom allt pekar på behovet av en ökning av förnybar energikapacitet.

- Att öka EU:s kapacitet för förnybara energikällor i den takt som krävs för att uppnå dess uttalade mål kommer att kräva omfattande markarealer i hela regionen, vilket kan vara begränsat i vissa länder. Därför är det viktigt för lokala samhällen, företag och tillsynsmyndigheter över hela Europa att agera hand i hand och snabbt för att säkerställa att mark för utveckling av förnybar energi inte blir en bristvara.

Källa: McKinsey & Company