Danska Exportkreditfonden finansierar för första gången flytande havsvind

University of Maines VolturnUS 1:8 var den första nätanslutna havsbaserade vindturbinen i Amerika. VolturnUS-designen använder ett halvt nedsänkbart flytande skrov i betong och ett torn i kompositmaterial som är utformat för att minska både kapital- och drifts- och underhållskostnader, och för att möjliggöra lokal tillverkning. VolturnUS-teknologin är kulmen på mer än ett decennium av forsknings- och utvecklingssamarbete utfört av UMaine Advanced Structures and Composites Center-ledde DeepCwind Consortium. Foto: Wikipedia Common, kredit: Jplourde umaine

Tre vindkraftverk från Vestas som flyter utanför Frankrikes kust kan bli starten på nästa kapitel i det danska vindäventyret, säger den danska exportkreditfonden som för första gången finansierar en flytande vindkraftpark.

För första gången någonsin har den danska exportkreditfonden, EKF, ibland kallad Vindbanken på grund av sin stora roll i den globala spridningen av danska vindkraftverk, valt att finansiera en flytande vindkraftpark till havs.

Kostar flerfaldigt mer

Den danska kreditfonden späder på 447 miljoner danska kronor för projektet med det passande namnet Éoliennes Flottantes du Golfe du Lion (EFGL).

Det består av blygsamma tre Vestas-vindkraftverk 16 kilometer utanför den franska Medelhavskusten och kostar flerfaldigt mer än vad ett traditionellt vindkraftprojekt till havs kostar per megawatt (MW). Men det är värt alla pengar, säger EKF:s kommersiella direktör, Peter Boeskov.

- Det är så viktigt att Danmark ligger i framkant när det kommer till att skriva nästa kapitel i vindäventyret. Vi som nation har legat i framkant i 30 år. Det började på land, sedan kom havsbotten och nu rör vi oss ut på öppet hav, säger han.

Så här fungerar flytande havsvind

Traditionellt sätt fästs havsvind på havsbottnen antingen med en så kallad monopol i förlängning av vindkraftverkstornet eller en så kallad jacket-fundament, som påminner om de strukturer man ser på oljeplattformar till havs.

I flytande havsvind, å andra sidan, är vindturbinen monterad på ett flytande fundament inte olikt en ponton. Eftersom det fortfarande är en omogen teknik finns det flera olika konkurrerande stiftelser. Gemensamt för strukturerna är dock att de flyter och att de förankras på havsbotten med vajrar.

Den främsta fördelen med flytande havsvind är att den kan byggas på djupare hav än de 60 meter som vanligtvis utgör gränsen för traditionell havsvind. Dessutom går det att bygga flytande havsvind på platser där havsbottnen inte lämpar sig för att direkt fästa fast ett vindkraftverk.

Tekniken har potential

Fördelarna gör att potentialen för flytande havsvind är nästan oändlig. I dagsläget är dock barriären priset som är flera gånger högre än för traditionell havsvind.

Internationella energibyrån, IEA, har tidigare påpekat att tekniken har potential att täcka världens energibehov 11 gånger, eftersom den öppnar upp nya havsområden i många länder som till skillnad från Danmark inte är gynnade med havsbotten som lämpar sig för traditionell havsbaserad vindenergi. Det gäller till exempel stora länder som Frankrike, Japan och den amerikanska delstaten Kalifornien.

Specifikt förväntar sig Global Wind Energy Council (GWEC) att det år 2030 kommer att finnas 16,5 gigawatt flytande havsvind globalt. De första stora flytande vindkraftparkerna till havs är också på väg och de stora danska utvecklarna satsar stort på dem. När Skottland tidigare i år utfärdade licenser för 25 gigawatt havsvind stod flytande havsvind för hela 15 gigawatt.