Leverantör av vindkraftverk anses som skyddsansvarig enligt Arbetsmiljölagen

Pressbild: Foyen/Mynewsdesk

I en nyligen meddelad dom från Kammarrätten i Stockholm utpekas Vestas Northern Europe AB såsom skyddsansvarig trots att Bolaget inte varit tillverkare av de vindkraftverk som Arbetsmiljöverket funnit inneha vissa brister. Arbetsmiljöverkets beslut om försäljningsförbud och återkallelse av vindkraftverken från marknaden mot Bolaget anses därför riktat mot rätt adressat. Även vitet om 1,5 miljoner kr per vindkraftverk bedöms skäligt.

Arbetsmiljöverket (”AMV”) har inom ramen för ett tillsyns- och marknadskontrollprojekt besökt ett antal vindkraftverk i Sverige i syfte att utreda om vindkraftverken uppfyller de lagkrav som ställs enligt maskindirektivet (2006/42/EG) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om maskiner (AFS 2008:8). Vid kontrollen av de vindkraftverk som Vestas Northern Europe AB (”Bolaget”) levererat till kunder fann AMV ett antal brister. Enligt AMV uppfyllde vindkraftverken inte grundläggande hälso- och säkerhetskrav som följer av AFS 2008:3 avseende avsaknad av skyddsräcken och förankringspunkter för personlig skyddsutrustning samt skydd mot rörliga delar. AMV beslutade därför om försäljningsförbud med omedelbar verkan samt föreläggande om produktåterkallelse. Beslutet förenades med vite om 1,5 miljoner kr per vindkraftverk. Bolaget förelades även att inkomma med uppgifter avseende de aktuella vindkraftverken.

Enligt 7 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160) (AML) utövar Arbetsmiljöverket tillsyn över AML och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning ansvarar enligt 3 kap. 8 § AML för att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall när den släpps ut på marknaden, tas i bruk eller säljs. Bestämmelsen är en anpassning till maskindirektivet och innebär ett skyddsansvar för leverantörer av tekniska anordningar som omfattas av direktivet. AMV kan besluta om förelägganden eller förbud enligt AML eller föreskrifter mot den skyddsansvarige och beslutet får även förenas med vite, se 7 kap. 7 § AML. AMV kan vidare ålägga den skyddsansvarige att återkalla en produkt enligt 7 kap. 11 § AML. Enligt 9 kap. 5 § AML får beslutet gälla omedelbart. Vid tiden för beslutfattandet behöver det inte ha inträtt något missförhållande utan det är tillräckligt att myndigheten efter anmälan ser ett behov av att ingripa i förebyggande syfte. Relevanta föreskrifter som AMV vanligen utgår från vid bedömning av om brister föreligger är AFS 2008:3.

Bolaget överklagade beslutet till Förvaltningsrätten (”FR”) och yrkade att beslutet skulle upphävas. Enligt Bolaget var AMV:s kommunicering, dokumentation och utredning inför beslutet bristfällig. Bolaget ansåg sig inte vara rätt adressat för beslutet då det inte var tillverkare av vindkraftverken. Bolaget menade att det danska bolag som designat, tillverkat och konstruerat vindkraftverken som ingått i AMV:s granskning skulle ses som tillverkare och därmed ansvara för de påstådda brister som AMV uppmärksammat.

FR fann varken att AMV:s handläggning eller utredning varit bristfällig i sådan mån att beslutet skulle upphävas. Trots att domstolen bedömer att Bolaget inte kan ses som tillverkare anses Bolaget ha ett skyddsansvar enligt 3 kap. 8 § AML då ansvaret enligt domstolen även omfattar den som importerar, överlåter eller upplåter en maskin. Bolaget ansågs därför vara rätt adressat av beslutet.

Bolaget överklagade domen till Kammarrätten (”KamR”) som den 22 januari 2020 meddelade dom i mål nr 10269-18. KamR fann vid sin bedömning, i likhet med underinstansen, att Bolaget inte kunde betraktas som tillverkare av de aktuella vindkraftverken. KamR anger dock att EU-domstolens mål C-40/04 (Yonemoto), som Bolaget även åberopat i målet, i sig inte ger stöd för att maskindirektivet utgör hinder för att tillämpa 3 kap. 8 § AML på en näringsidkare som kommer efter tillverkaren i distributionskedjan. KamR konstaterar att AMV enligt AML och det bakomliggande maskindirektivet haft stöd för att besluta om föreläggande om återkallelse mot annan aktör än tillverkaren vid brister i förhållande till de krav som uppställs i AFS 2008:3 och maskindirektivet.

När det gäller frågan om AMV:s möjlighet att besluta om föreläggande om återkallelse konstaterar KamR att AMV i detta fall kan vidta lämpliga åtgärder för att tillse att en maskin som omfattas av maskindirektivet dras tillbaka från eller inte släpps ut på marknaden. KamR bedömer därför att det inte föreligger hinder för AMV att fatta beslut om återkallelse av en produkt som redan tillhandahållits slutanvändaren. När det gäller frågan om det förelegat brister i vindkraftverken konstaterar KamR att AMV:s bedömning utifrån kraven enligt AFS 2008:3 varit riktig och att AMV gjort sannolikt att utredda brister utgjort en avvikelse från grundläggande krav i AFS 2008:3.

KamR finner sammanfattningsvis att försäljningsförbudet och åläggandet av återkallelse liksom föreläggandet att inkomma med uppgifter avseende de aktuella vindkraftverken ska anses proportionerliga. Detsamma gäller för vitesbeloppet som beslutet förenats med. Kammarrätten avslår därför överklagandet.

I samband med AMV:s tillsyns- och marknadskontrollprojekt har ett flertal beslut och förelägganden riktade mot bl.a. tillverkare av vindkraftsverk tagits upp till prövning i förvaltningsdomstol. I dom i mål nr 18121-17 av den 18 december 2018 bedömde FR att AMV haft fog för sitt beslut och föreläggande avseende försäljningsförbud och produktåterkallelse förenat med vite mot bolaget, som i detta fall var tillverkare av de vindkraftverk som AMV funnit behäftade vissa brister. Domen överklagades till KamR som inte meddelade prövningstillstånd. I ett annat avgörande från Förvaltningsrätten (dom i mål nr 12039-17 av den 26 september 2018) där AMV riktat ett liknande beslut och föreläggande mot ett bolag i egenskap av tillverkare av vindkraftverk biföll domstolen bolagets överklagande. Enligt domstolen var bolaget inte att anse som rätt adressat av beslutet då det inte kunnat utredas att det aktuella bolaget tillverkat eller levererat vindkraftverken. Domen överklagades inte till högre instans.

KamR gör i mål nr 10269-18 en tydlig och ganska så långtgående tolkning av maskindirektivet och AFS 2008:3 i förhållande till AML. Domen innebär att en näringsidkare som kommer efter tillverkaren i distributionskedjan framöver kommer att behöva ta ett större ansvar avseende eventuella brister rörande grundläggande hälso- och säkerhetskrav som följer av maskindirektivet och AFS 2008:3. I nuläget är domen vägledande vid prövningar av mål avseende frågan om skyddsansvar för brister i bl.a. vindkraftverk och maskiner som omfattas av EU:s maskindirektiv. Det skriver Foyen i ett pressmeddelande.